10:23:52
Medberoende
Att vara medberoende är inte bara kopplat till alkoholism, utan det breder ut sig över alla olika former av missbruk. Att vara anhörig till någon som är missbrukare under en lång period skapar just det här medberoendet. Så vad innebär egentligen det hä och vad är det för något?
Varje missbrukare har sitt eget beteende som i slutändan blir sjukligt just på grund utav missbruket. Dess anhöriga genomgår olika faser samtidigt som missbrukaren kör sitt race. Första fasen är då förnekelse då man knappt är medveten eller totalt ignorerar problemen med missbrukaren. Redan här påbörjar man omedvetet sin utveckling av medberoendet.
Att vara medberoende innebär kortfattat att man ändrar sitt eget beteende efter missbrukarens sjukliga mönster. Det kan vara att man väljer at inte ta hem vänner, gömmer spritflaskor, väljer sina tillfällen att prata. Med det sista menar jag att om då har som exempel en alkholist. I de flesta fall så unviker man gärna att prata med en sådan om det är morgon eller om personen i fråga inte fått dricka något under dagen. Man försöker at göra sig själv så liten som möjligt för att inte skapa trubbel. Detta är ett klassiskt tecken på medberoende.
Det som är både intressant och skrämmande är taktikerna de medberonde omedvetet tar till för att klara av sin situation. Jag kommer att lägga in en bild nedan där man ser olika roller som är typiska för de som är medberoende.
De roller jag tog på mig var " familjehjälten" och "Hjälparen". Jag var alltså den lilla mamman i familjen som alltid gör rätt, överpresterar och är överansvarig. Samt tar ansvar för föräldrarnas uppgifter, då min pappa var psykiskt frånvarande i åtta år så blev jag en extra förälder. Jag vet inte hur många gånger jag känt att det var som att jag fick ett barn vid 11 års ålder och sedan har det varit min uppgift att uppfostra min lillebror. För jag fick gå igenom samma saker en ung mamma fick göra. Jag fick offra mina vänner, intressen och egen tid etc.
Det som gör mig riktigt förbannad är att ingen bryr sig om de som är medberoende, inte i mitt fall. Jag har berättat min historia för lärare, kuratorer, kompisar, soc osv. Ingen har tänkt på mig, utan fokuset ligger alltid på alkoholisten. Det kan låta egoistiskt, men detta är fakta. Medberoendet är LIKA allvarligt som alkoholism eller annan missbrukar form. Sverige måste börja ta detta på allvar eftersom kurvan över de som missbrukar konstant ökar, och med detså utsätts allt fler barn och familjer för medberoende.
Siffran på de som söker hjälp och får hjälp för själva medberoendet är skrämmande låg. Dags att vakna upp Sverige!
Dottern som inte fick lov att finnas
Jag fick vara min pappas huspiga tills han skaffade kvinnor till höger och vänster, var otrogen och gifte sig med dom. Dom älskade den man dom trodde han var för han spelade ett spel mot dom och när dom insåg att dom hade gått i hans fälla så var dom fast och tro mig alla hans kvinnor trök han ner psykiskt men inte fysiskt och tillslut lämnade han dom och självklart så var.det mitt fel att ingen ville vara en mamma till mig, jag var ju helt misslyckad så (han påstår att han letade efter den perfekta mamman till mig eftersom jag behövde en för att den kvinnan skulle uppfostra mig till en riktig kvinna eftersom min fina riktiga mamma hade ju misslyckats med det eftersom det var ju också kvinnornas arbete att sköta hem osv också men den biten gjorde jag ju och han skulle leva som en kung i soffan och inte röra ett finger).
Och när det inte fanns någon "mamma" till hemmet så fick jag sköta precis allt, gjorde jag inte det jag var tvungen till att göra så fick jag inte umgås med mina vänner eller göra något kul alls. Fast han gav mig ändå en annan frihet än min mamma gav mig trots att han fortfarande kontrollerade den med andra tyglar istället. I början skämdes jag så mkt över min pappas missbruk så innan jag tog hem vänner till mig så var jag tvungen kolla att all alkohol var borta, tomma flaskor och att hemmet luktade hem och inte stank bakfulla osv och först och främst att min pappa var på bra humör vilket var sällan, han var lika otrevlig mot dom som mot mig och han försökte även styra över dom med men dom såg att det inte funkade och tillslut hur mkt jag försökte gömma att min pappa var normalt, snäll, vi levde ett bra hem osv så kunde jag inte göra det längre..vi bodde nämligen i en liten håla och alla visste vilka alla var och vad dom gjorde osv och sanningen kom ju ut att min pappa missbrukade alkohol men jag försökte ändå låtsas som det inte fanns.
Som jag skrev där uppe så gav han mig en annan frihet än min mamma gjorde men han hade andra tyglar som gjorde mig rädd.
Som tex han brukade åka till Finland ibland och vara bort typ 1 månad och eftersom jag gick i skolan så kunde jag inte följa med så jag fick vara hemma själv och det var så skönt men han hotade till och från att han har en som har koll på mig, han får reda på allt jag har gjort, är det dumheter så skulle jag få sota för det osv och han var ju så kontrollerade sp jag trodde allt han sa men idag vet jag att det var skitsnack att någon hade koll på mig osv, han ville bara visa makt och skrämma mig och eftersom jag var rädd för han gjorde jag för det mesta han sa.
Sorry för ett långt inlägg..vet inte hur många stavfel det blev nu och luddigt men skriver från min mobil :)